Det gör ont när knoppar brister

I höstas räddade jag denna vackra skapelse från några vänner som hellre ville ha en uteplats just där den stod. Jag som alltid velat ha en Magnolia var inte sen att erbjuda mig att hämta den. Den fick en vindskyddad och halvskuggig plats precis utanför uterummet. När vintern kom bäddade jag in den med både ris och fiberduk för att skona rötterna. Hela vintern var jag nervös att den skulle stryka med, då tjälen var väldigt tuff i år.

Så här fin är den idag. Nu när den börjar slå ut kan jag inte sluta tänka på den vackra dikten av Karin Boye

"Ja, visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja, visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och stänger."

TACK, för den fina Magnolian! Härligt att den lever!

Petra