I höstas räddade jag denna vackra skapelse från några vänner som hellre ville ha en uteplats just där den
stod. Jag som alltid velat ha en
Magnolia var inte sen att erbjuda mig att hämta den. Den fick en vindskyddad och
halvskuggig plats precis utanför uterummet. När vintern kom bäddade jag in den med både ris och fiberduk för att skona rötterna. Hela vintern var jag nervös att den skulle stryka med, då
tjälen var väldigt tuff i år.

Så här fin är den idag. Nu när den börjar slå ut kan jag inte sluta tänka på den vackra dikten av Karin
Boye"Ja, visst gör det ont när knoppar brister.Varför skulle annars våren tveka?Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?Höljet var ju knoppen hela vintern.Vad är det för nytt, som tär och spränger?Ja, visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och stänger."
TACK, för den fina Magnolian! Härligt att den lever!
Petra
Magnolior som är så vackra, grattis till fyndet!
SvaraRaderaHa en finfin dag,
Lydia
Hellre en uteplats - ja du milde. Tur för dig i alla fall, och tur att det finns växträddare som du. Tänk på att den kan behöva lite extra vatten om det blir en torr vår/sommar/höst nu när den är nyflyttad. Njut av blomningen!
SvaraRaderaEva
Lyckliga Du! Min Magnolia frystorkade förra våren! Den står kvar som ett torkat bevis för hur skört livet är!
SvaraRaderaNjut i fulla drag!
Törs nog inte utmana ödet/Magnolia igen, här är extremt dålig växtzon (5 tror jag)!
Carpe Diem
Vilken tur för dig och för den också.
SvaraRaderaUnderbar dikt....
Ha det gott
Annika